nattarbete

Hell skotta!

Vinter? Eller vad man ska säga. Modern vinter.

Hejdå!

Dag ? - bullbak

Försenade bullar!

Dag IX - Lösningen.

Helt logiskt egentligen.

Dag VIII - Höst

Naturromantik på hög nivå. Rent praktiskt blev dock resultatet magert, inte så mycket som en enda liten vattenskalbagge.

Dag VII - attack of the tripod.

Något måste man ju göra på lunchen.

Dag VI - båtdag.

Idag fann vi vatten.

Dag V

Fångst 1 av 2.

Dag IV: Pyssel & trassel

Kära dagbok.

Evig lek med nödvändigt förtret.

Idag lyssnar vi på när Neil Young leker robot:
spotify:track:60xSfHgc5zkk9akzbOmsuR

och... krig?

spotify:track:4zvlYBxIAEDZSlNbd88ItO

Dag III - Sömnpanik.

Föraning om eftertankens kranka blekhet jagar mig mot nattens baksida. Var misslyckande börjar med ett försök.
Dagens låt: spotify:track:2PYaoVFvfrFbunnWqErBBn

Dag II

Framtidsbryderier. Att våga eller gå under.

Dagens soundtrack: spotify:track:2gJ4Mo7DQJtoHNKbvsKpE8

Brister.

I brist på annat:

Dagens låt: spotify:track:5bMCKdYnaP9dvkCTVibj4l

China Open

I veckan började China Open, närmare bestämt i måndags. Eller egentligen inte, eftersom kvalet började tidigare. Det var mer det TV-sända China Open som började i måndags, slutet av kvalet. Den egentliga turneringen började idag, eller möjligtvis igår. Svårt att säga eftersom de inte vet vad klockan är i Kina, det är natt när det är dag och jag vet inte vad. 

Hur som helst så har snookern såhär långt varit i bästa fall tråkig och i värsta fall helt makalöst bedrövlig. Ungefär lika dåligt är ljudet som brusar och har sig, till och med domarna verkar tagna av de kinesiska avgaserna och verkar för en gångs skull vara lite förvirrade. 

Det man kan säga än så länge är att Ding Junui åkte på stryk av en annan kines som heter något konstigt och att Judd Trump fick däng av någon annan Tang som sedan åkte ut mot Ebdon. För tillfället så trasslar sig en halvdålig O'Sullivan fram mot en halvbra Fergal O'Brien. Det var nog allt.

Uppdatering

Det talades om att Herman var ouppdaterad, att han inte hängde med och därmed saknade relevans i det vita mediebruset. Han hade suttit framför köksradion och ruttnat så länge att hans hjärna på nätterna spelade p4 på egen hand och hans tidigare så livliga hjärta slog stela slag i takt med moraklockan i allrummet. Själv opponerade han sig inte:

- "Min föreställningsvärld är aktuell som Gösta Boman och livsduglig som ett morfinmarinerat foster" sade han avmätt på en direkt fråga. 

- "Har ni verkligen inget intresse av den moderna världen?" Svarade jag med spelad nyfikenhet. Herman snöt sig i ett gammalt aktiebrev och svarade med pipig röst.

- "Jo, jag måste säga att jag har börjat bli nyfiken." Efter att ha tänt en pipa som luktade som brända böcker om barnuppfostran fortsatte han mer engagerat. 

- "Det är ju lite som uppochnedvända världen! Ett högljutt högerspöke vinner melodifestivalen och Antikrist vinner det amerikanska presidentvalet, det brukar ju vara tvärtom! Att HBT-Loa skulle göra comeback i den tävlingen, omskuren och allt, det trodde jag aldrig."

Jag satte kokkaffet i vrångstrupen och frågade fräsandes:

- "Men du kan väl inte mena att du tror att Malena Ernman är en könsopererad Loa Falkman och att Barack Obama är antikrist!?"

- "Givetvis är det så! Det syns ju klart och tydligt att det är en man, och att det var Loa Falkman det förstod jag redan när han hade Fräcka Fredag." Jag skrek som många andra gjort före mig: 

- "Men herregud, det var ju Malena Ivarsson!" 

- "Du får kalla honom vad du vill, det är fortfarande HBT-Loa. 'Allt är normalt', ja jävlar" skrattade han jovialiskt och sög lite mer kaffe genom sockerbiten han hade mellan tänderna.

- "Och med text av Baudelaire också! 'Je vois distinctement des mondes singuliers...'" fnissade han vidare med fuktiga ögon. "Rätt låt vann säger jag bara, rätt låt vann!" Sedan sansade han sig plötsligt och oväntat.

- "Herregud, det är ju snart dags för flickorna att spela tennis på Eurosport. Vi får avsluta det här nu."

-------------------------------------

Dagens låt: spotify:track:3BTLAUYdGiKZWaCDxZSMnc

Återvinning!

Herman var en principfast äldre frikyrkofetischist som - sin avsky för allt multikulturellt till trots - delade både färg, känsloliv och ytstruktur med många förortshus. Där hans ögon borde vara satt något som liknande två små korpsvarta celldörrsöppningar, innanför dem stod två utmärglade och förbannade homosexuella kvinnor som båda var mycket lika Irma Grese.

De senaste sextio åren har Herman ägnat åt att förtrycka sina medmänniskor, på sin fritid jobbade han tidigare med att förneka allt köttsligt och förtränga sin ungdom. Han åtog sig uppdraget med sådant engagemang och sådan känsla som bara en sann lutheransk självplågare kan bemästra till fullo och var mycket nöjd med resultatet. Han förlorade allt eftersom kontakten med omvärlden. Den enda kontakt han har haft med andra människor de senaste två åren, sedan hans hustru dog, var med hemsamariten som kom med mat varannan vecka. Falukorv, torsk, köttfärs, fläsk, pasta, potatis och ris. Allt enligt ett rullande schema, riset vägrar han dock äta eftersom han är övertygad om att det på något sätt är en del av ett kommunistiskt maktövertagande. Istället lagrar han det bara i ett rum han använder som magasin. Djävulens ägg skall inte ätas, de skall fruktas. 

För tre månader sedan började Herman dock få nattliga besök. Från rummet med alla rispaketen talade en röst till honom som kallade sig ”mal’akh ha-mavet”, den talade med en stämma som Hermans fru om hon hade varit i livet antagligen hade döpt till ”myndi-rösten” och sa att den var sänd från Gud. Till en början försökte han bara ignorera den, men den gnagde sig in. Utan att Herman egentligen kunde urskilja många sammanhängande meningar eller klara ord från rummet så förstod han ändå vad rösten ville honom. De fjättror och spännband som Herman hade använt för att förlama sitt inre och sin ungdoms synder släppte med ett ryck och Herman förstod plötsligt sitt rätta öde, han var Guds hämnd på människorna. Han skulle ge sig ut på internet.