Mer snooker

Ja, som ni alla nu givetvis vet så fick Ronnie
O'Sullivan kasta in handduken, blotta stupen och
erkänna sig besegrad av en surmulen liten skotte
vid namn Greame Dott i semifinalen. Detta var
givetvis mycket olyckligt men Snooker-VM
fortsätter alltjämt och i finalen möts Dott och en
hårlös herre med nerver av stål; av vissa kallas
han för psycho, av andra för Peter Ebdon.

Av någon anledning så leder Dott i finalen också, 12-5 mot en
Ebdon som inte verkar veta kunna sätta något alls, allt går fel
verkligen. Dott å andra sidan sätter det mesta men känns inte
helt omöjlig, Ebdon får nog ta och skärpa sig lite helt enkelt.

Dagens snookermatch

VM - The Crucible
Semifinal: Graeme Dott vs. Ronnie O'Sullivan

O'Sullivan imponerar bitvis och leder rättvist 5-3 efter den första dagens
spel. Precis som i de tidigare matcherna så verkar han inte helt stabil
men det verkar dock, precis som i de tidigare matcherna, som att det går
bra i alla fall. Graeme Dott ser, efter ett stabilt och stiligt första frame,
alltmer nervös ut och sedan det defensiva spelet fallerat sprätter han
mest runt bordet som en torr skotsk gummisnodd.

Ovan nämnda första frame gör dock att jag verkar torska friskt i mitt
expekt-spel på att O'Sullivan ska fixa det högsta breaket, detta då Dott
inledde med ett snabbt 121-break som i och för sig inte är oslagbart men
ändock ganska högt.

Jag sätter mitt hopp till att O'Sullivan hittar en fungerande kötopp, ryktet
säger att han hittils under VM har avverkat 11 stycken. Idag missade han
till exempel en given röd när kötoppen gav vika. Det verkar dock bli en
spännande semifinal och 15:30 imorgon när matchen återupptas kan allt
hända.

Jisses amalia...

Skulle det vara något det här va? Istället för att skriva på uppsatsen så
sitter jag här och leker göravadsomhelstleken och eftersom jag nu inte
har en människa att prata med så startar jag en blogg. Men vad skriver
man då när natten ligger som torkat kaffe på fönstret? Jag vet inte.
Det här kanske kan ha någon slags terapeutisk verkan? Jag menar om
jag känner att jag faktiskt kan skriva, om så bara en massa nonsens,
så kanske det går att skriva andra saker också? Man vet aldrig.

Antagligen inte.